Vår släktforskning

Bakgrunden

Min yrkesverksamma bakgrund finns inom datavärlden. Det var också den vägen som jag kom in i släktforskningen. Läsaren kanske undrar hur det kan gå till?

Jo, min far började släktforska någon gång på 1980-90 talet. Under de åren hände det sig att jag bytte min första egna dator mot en ny, snabbare. Jag insåg att den information som far hittade, skulle med tiden bli min. Men då ville jag inte ha en hög med lösblad. Jag utvecklade en enkel databas, laddade den i den avlagda datorn och åkte till far och installerade.

Far knåpade sedan duktigt med släktens historia i kanske 10 år, för att sedan fokusera på hembygden i nordöstra delen av Göteborg.

Detta betydde att när jag senare närmade mig pensionsdags, så hade jag en databas med en stor del av släktens historia. En dag i början av 2000-talet fick jag av en händelse syn på ett dokument i min egen bokhylla, vilket jag inte alls hade lagt märke till tidigare. Det var skrivet av en person i släktens amerikanska del, dvs ättlingar till utvandrare. Det var lätt att se att jag hade kunskaper som författaren inte hade!

Därmed var jag fast!

Första släktträffen

Efter en hel del arbete, med hjälp av en ständigt förbättrad databas, arrangerade jag en släktträff i Ljungby med väl över 100 deltagare, varav ett 20-tal från USA och England, inklusive författaren till det nämnda dokumentet.

Både förarbetet och själva träffen medförde en avsevärd fördjupning av kontakterna inom släkten. Det var mycket trevligt!

Min hustru, Britt-Marie, har naturligtvis varit nära lierad i detta. Vi har också forskat mycket på hennes släkt.

Källorna

Våra första stapplande försök att nyttja kyrkböcker skedde i Leksand, på Släktforskarnas hus. Man bläddrade mikrofiche och hade väldigt svårt att läsa och att hitta. Varje besök gav något litet utbyte, men inte gick det fort! Tack och lov så hade vi husvagn då, så det gick lätt att tillbringa några dagar där.

Sedan kom Genline! Vilket fantastiskt steg framåt! Att kunna sitta hemma och bläddra, precis när man hade lust. Arbetet gick mycket bättre. Databasen var under ständig utveckling, både innehållsmässigt och funktionellt. Tidigt hade vi insett nyttan av källreferenser som vi registrerade i databasen. Men vi använde Genlines beteckningar av typen GIDxxxxxxx. Det skulle vi senare komma att ångra.

Nästa utvecklingssteg blev ju nämligen Arkiv Digital. En högst avsevärd kvalitetsförbättring med avseende på bilderna! Men GID-numren var inte längre till någon nytta. Nu var det arkivbeteckningarna plus sid/bildnummer som gällde, tex AI:1 sid 123. Vi hittade ingen bra väg att översätta från GID, men hade å andra sidan blivit så vana vid kyrkböckerna att vi efterhand ersatte GID-referenserna manuellt. Nu finns det nog ingen enda kvar.

Hantverket

En av de stora svårigheterna i början var att läsa en del gamla handskrifter. Alla släktforskare har naturligtvis gjort denna erfarenhet. För min del blev en viktig del av lösningen att föreningen "Sällskapet Släktforskarne i Fagersta" ordnade en kurs i ämnet. Lärare var Sven Johansson, som var både kunnig och pedagogisk. En ny värld öppnade sig! En stor mängd gamla dokument blev begripliga, åtminstone till stor del. Men det är fortfarande långt kvar till en fulländad förmåga att läsa gamla texter!

På senare år har jag upptäckt vilken guldgruva Lantmäterietls Historiska kartor utgör. En sak som man kan finna där, är dokumentationen från de olika omgångarna av ägoskiften. Där kan man ofta finna exakt var en viss person har haft sin bostad, något som kyrkböckerna bara ger i undantagsfall.

Alla släktforskare har säkert ångrat att de inte ställde fler och bättre frågor till föräldrar och släktingar innan det blev för sent. Detta har jag mässat om för våra döttrar vilket ledde till att en av dem kommenderade: nu åker vi alla till Göteborg så att ni kan berätta och visa allt som gäller släkten där! Så blev det och alla uppskattade arrangemanget. Till och med tonåriga barnbarn var intresserade! Nu, under våren 2019, har vi en liknande övning på gång, med en lite utvidgad målgrupp.

En erfarenhet som jag har gjort, är att när man intervjuar äldre personer, så är det väldigt svårt att ta till sig allt som sägs. Intervjupersonen är långt inne i sina minnen och sin kunskap och vanligen inte så stor pedagog. Efteråt så inser jag ofta att den ena eller andra detaljen borde jag ha ställt följdfrågor på. Ibland är det så lyckligt att man kan komma tillbaka. Men alltför ofta har intervjupersonen hunnit att avsomna eller åtminstone gått in i dimmorna.

Något liknande händer faktiskt ibland när man läser kyrkböcker eller andra gamla dokument. Där kan sitta en oansenlig liten notering som man inte observerar vid en första genomläsning. Detta har lett mig till att jämföra minnet med en disktrasa: när trasan är torr tar den bara motvilligt emot vatten, men när den väl är fuktig så går det bättre! Man lyckas bättre med forskandet när man har bra förkunskaper! Således: det är trögt i början!

Göteborg

Läsaren vet naturligtis nu vid detta laget att Britt-Marie och jag härstammar från Göteborg. Av en händelse är vi faktiskt enligt kyrkböckerna födda i samma församling. Men vi växte upp i olika delar av staden och möttes inte förrän på Burgårdens realskola. Från 3:e klass betraktade vi oss som ett par. På den vägen är det fortfarande!

Men det är intressant att betrakta staden Göteborg med släktforskarögon. Det är en sjöfarts- och handelsstad. Göteborg har aldrig dominerats av jordbruk och boskapsskötsel. Trots att båda våra föräldrapar är födda i staden, så har ingen av oss en enda släktgren som kan sägas vara ur-göteborgare. Alla är inflyttade från olika håll. Redan far- och morföräldrar är i flera fall inflyttade. Ett exempel ur den svenska historien!